Vi har varit i Danmark en vecka och kom hem igår. Härligt att se hur mycket allt i köksträdgården växer på en vecka! Mindre kul att inse att det regniga vädret lett till massor av mördarsniglar på baksidan och att rådjuren nu betraktar våra sockerärtor och mangoldplantor som deras…
Men det allra värsta, och jag är fortfarande så himla arg när jag skriver detta att det nog krävs en liten varning, är att någon under tiden vi varit borta kommit och ryckt upp en av mina japanska lönnar samt mitt nyplanterade höstsilverax. Efter efterspaningar och snack med grannar hittade vi lönnen som hade slängts här i området och nu är den i jorden igen *hoppas den klarar sig*. Silveraxet har jag dock inte hittat.
Det känns så jävligt att någon bara kommer och rycker upp och förstör. Vi har tidigare blivit av med en kratta och en skyffel som vi glömt ute och då blir man mest irriterad på att folk bara plockar med sig andras saker som deras egna. Men nu, när de kommer och rycker upp mina plantor, lönnen som var bland det första jag planterade i min trädgård för två år sedan känns det jävligare. Det känns personligt. Som om någon varit och rotat bland mina grejer, kränkande rent utav.
Först trodde vi att det var någon som gått och spanat och sett ut vilka växter de gillade för att sedan komma tillbaka när de såg att vi inte var hemma och sno dem eftersom det var trädet på framsidan och silveraxet på baksidan. Inget mer var ju borta. Dessutom är det två av de dyraste växterna jag har i trädgården. Sedan när vi hittade trädet slängt på det där viset lutar det väl mer åt att det är ungdomar som gjort det. Bara för att förstöra liksom.
Vem det än är så är jag rejält förbannad. Hur har man liksom mage att göra detta? Kommer de tillbaka? Ska jag våga köpa nya växter i framtiden över huvud taget?
Är detta något man måste räkna med som trädgårdsägare? Överreagerar jag?

3 kommentarer ↓
1 AnnaB // onsdag 15 juli 2009 vid 10:50 f m
Nej fy så tråkigt…! Jag tycker inte alls att du överreagerar och det är verkligen ingenting man ska behöva stå ut med…!!! Förmodligen förstår de inte vad de gör, men det kan väl knappast duga som bortförklaring. Jag har pallat ett äpple en gång, men det är ju inte direkt samma sak…
Jag kommer förresten ihåg hur det kändes förra sommaren när några barn åt upp ALLA körsbär som var kvar på vårt körsbärsträd en kväll. Våra barn tyckte att det var så himla gott och kul att kunna plocka själva och jag kände mig otroligt ledsen när ALLT plötsligt var borta. Och då var ju i alla fall inte trädet förstört för alltid.
2 emelie // onsdag 15 juli 2009 vid 10:52 f m
usch så trist! sådana saker ska man ju verkligen inte behöva stå ut med. varken växter eller krattor eller annat. hoppas verkligen inte att det händer ingen. kram
3 Mia // onsdag 15 juli 2009 vid 11:26 f m
Gränser för mitt och ditt är inte längre helt vad det var, dessvärre.. Jag hade blivit helförbannad själv. Här var det en historia för några år sen om en tant som hade en hel hage med buskar, krukor, statyer och annat som hon ansett som sitt, men.. Jag bor nära skola och dagis och blir arg när barnen är ute med lärare som tycker det är helt okey tydligen när barnen går in i våra trädgårdar, plockar blommor och äter det dom hittar, när dom är ute och går. Varför säger inte vi vuxna ifrån längre?
Lämna en kommentar